Koaxialkabeln är en kabel som har två koncentriska ledare, och ledaren och skärmen delar samma axel. Den vanligaste koaxialkabeln består av en kopparledare isolerad från ett isolerande material. På utsidan av den inre isoleringen finns ett annat lager av ringledare och dess isolator, och sedan är hela kabeln täckt av en mantel av polyvinylklorid eller Teflon-material. Det kännetecknas av god förmåga att interferera, stabila överföringsdata och lågt pris, och används också i stor utsträckning, såsom slutna krets-tv-linjer. Den koaxiala tunna linjen säljer vanligtvis för några få yuan per meter, vilket inte är för dyrt. Koaxialkabeln används för att ansluta till BNC-huvudet. Koaxialkabeln som säljs på marknaden är i allmänhet en färdig produkt som har kopplats till BNC-huvudet. Du kan använda den direkt.
Enligt analysen av egenskaperna hos koaxialkabeln är emellertid dämpningen av signalen när den färdas inom koaxialkabelen relaterad till sändningsavståndet och frekvensen för själva signalen. Generellt är ju högre signalfrekvensen desto större dämpning. Videonsignalens bandbredd är mycket stor och når 6MHz och bildens färgdel moduleras vid den höga änden av frekvensen, så att när videosignalen sänds i koaxialkabeln, inte bara den totala amplituden för signalen dämpas, men också dämpningen av varje frekvenskomponent är mycket annorlunda. I synnerhet är färgdelen mest dämpad. Därför är koaxialkabeln endast lämplig för sändning av bildsignaler på kort avstånd. När överföringsavståndet når cirka 200 meter, blir bildkvaliteten försämrad, särskilt färgen blir dim och har en känsla av distorsion.
I teknikutövning används en koaxialförstärkare för att förlänga överföringsavståndet. Koaxialförstärkaren har en viss förstärkning av videosignalen och kan också kompensera olika frekvenskomponenter genom olika justeringar genom utjämningsjustering så att förvrängningen av videosignalen utmatad av mottagaränden är så liten som möjligt. Koaxialförstärkare kan emellertid inte kaskadas utan begränsning. Generellt kan koaxialförstärkare i en punkt-till-punkt-system endast kaskad upp till 2 till 3, annars kan kvaliteten på videoöverföring inte garanteras och justering är svår. När en koaxialkabel används i ett övervakningssystem är därför överföringsavståndet i allmänhet begränsat till cirka fyra eller femhundra meter för att säkerställa en god bildkvalitet.
Dessutom har koaxialkabeln vissa nackdelar vid sändning av bildsignaler i övervakningssystemet:
1) Koaxialkabeln påverkas starkt av klimatförändringen och bildkvaliteten påverkas i viss utsträckning;
2) Koaxialkabeln är tjockare, och ledningen är inte lämplig i täta övervakningsapplikationer;
3) Koaxialkabeln kan bara överföra videosignaler. Om systemet behöver överföra kontrolldata, ljud och andra signaler samtidigt krävs ytterligare kabeldragning.
4) Koaxialkabeln har begränsad förmåga att interferera och kan inte appliceras på stark interferensmiljö.
5) Koaxialförstärkare har också nackdelen med svårigheter vid justering.